För en tid sedan fick jag möjligheten att samtala med Helenah på Bakom fasaden podden. Vi samtalar om mitt perspektiv, att beroende kommer av att individen överkonsumerar beroendeframkallande ämnen och om det finns en källa till överkonsumeringen måste även den släckas. Annars återkommer individen gång efter gång, precis som jag gjorde.
Jag fick aldrig den hjälpen jag idag erbjuder. Forskning visar att majoriteten av de med missbruk/beroende/kriminalitet har ett barndomstrauma i botten, på så sätt blir missbruket och kriminaliteten symtomen. Det är lätt utifrån sett att göra den bedömningen, att den som dricker för mycket har problem med spriten. Frågar du individen är det lösningen på något annat, och det är i de flesta fall barndomstrauma.
För mig uttryckte det sig som en lätt rastlöshet, en odefinierbar oro, som att någonting saknades. Jag hade bra arbete, fina relationer, bilar etc. Jag hade allting och lite till, men trots det kändes det som att livet i sig var otillräckligt, och jag levde som att jag ville ha ut mer av livet än livet själv kunde erbjuda. Jag var aldrig nöjd, är man inte nöjd får man heller inte tillgång till friden och ron som det ger.
För 10 år sedan efter att återigen återvänt till substanser och kriminalitet efter en drogfri och nykter period på över 7 år, bestämde jag mig för att gör något annorlunda. För gör jag som jag alltid har gjort, kommer det att bli som det alltid har blivit. Jag bestämde mig istället för att strunta i att försöka vara lyckad i omgivningens och samhällets ögon. Jag skulle istället ge mig av efter det som ständigt fattades mig, mitt någonting. För då skulle friden och ron även vara tillgänglig för mig. Med en enkelbiljett begav jag mig av mot Indien…
Lyssna gärna på avsnittet som finns på Spotify. Bakomfasadenpodden, avsnitt 125. Ni får en del av resan, mitt sökande efter någonting. Det som finns i det som munkarna har och som miljonärerna inte finner i alla pengarna…