En örn ler sitt liv tills den blir ca 40 år då näbb, klor och fjädrar är slut. Den måste då göra ett val, antingen leva som den har gjort och dö inom ett par år eller flyga högt upp i bergen och genomgå en transformation. Dom flesta örnar väljer transformationens väg. Högt uppe i bergen och ensam plockar den bort alla fjädrar och slå sin näbb mot en sten för att den ska bli vassare och sliter bort sina klor. En smärtsam process och det tar tid innan allt har växt ut igen. Den kommer tillbaka starkare och visare än tidigare. Den lever vidare en lång tid till innan den dör. Så är det även med oss människor, vi kanske har ett bra liv enligt oss själva genom att vi har nått målen vi är formade att nå för att anses som lyckade i samhällets och omgivningens ögon. Men hur är det i våra relationer och hur är vi i den vardagen vi lever? är vi behagliga individer som genomsyras av en kärlek till vår omgivning och livets händelser? Präglas våra relationer till föräldrar, barn, vänner och arbetskollegor av en harmoni, medkänsla, kärlek och omtanke? Eller är vi kantiga i relationer, känner ofta irritation och kanske att det är ”fel” på andra? Inom oss är det allt annat än harmoni och frid om dagarna? Stör vi oss på situationer, händelser? Kanske hamnar vi i olika negativa mönster så som en överkonsumtion av träning, mat, sex eller substanser osv? En bit in i livet kan vi välja, vill vi ha samma vardag vidare i livet? Eller vill vi skapa något nytt? Kanske nått nytt med den tidigare erfarenheten som ett fundament. En transformation… Vi har möjligheten att välja det här och nu där vi sitter. Känner du vilken enorm möjlighet det finns i just nuet och det beslutet? Här och nu är det möjligt.
Jag var tvungen att göra det för över tio år sedan, jag höll på att ta livet av mig med mitt sätt att leva. Jag höll på att ta livet av en liten flickas pappa, min dotters pappa. Enkelt logiskt tänkande är att gör jag som jag alltid gjort kommer det alltid att bli som det blivit. Som om det var min sista utväg så tog jag den, jag orkade inte leva som jag gjorde, sökt så mycket hjälp men ändå hamnade jag där till slut. Resan började med en enkelbiljett till indien, en inre resan var påbörjad. Omedvetet valde jag transformationen istället för att ha det som jag alltid haft det. Jag gjorde som örnen men den riktiga transformationen, den kom flera år efter att jag lämnat Indien, under en tid i isolering på Huddinge säk.häkte kommer allting. Jag hade lämnat indien men det hade inte lämnat mig. Transformation är inte enkelt, ibland en smärtsam process men den är alltid värd det. Fråga örnen…och det gör ont när knoppar brister. ÄR du redo? Här och nu kan vi göra det, förändra oss själva och sättet vi lever på. Vi har det valet, men?
Att välja transformation handlar först om det medvetna valet, men sen då? Ja, hur läker vi det som triggar oss, trauma eller vi kan summera det med frasen: Hur läker vi alla sår vi fått på vägen fram dit där vi står idag? Det flesta vet inte om det, man kanske söker för utmattning eller stressrelaterade symtom och troligen får vi den diagnosen. idag gör man en bedömning, efter år av studier och forskning, att ungefär 70 av den psykiska ohälsan idag kommer ur CPTSD (Barndomstrauma).
Det finns inte någon speciell väg eller något du måste göra utan handlar mest om ett förhållningssätt till det som sker runt oss och framför allt det som händer i oss. Ofta är vi formade att förändra, röra oss ifrån eller ersätta det vi känner. Vi vill inte uppleva negativa känslor som smärta, obehag, ångest eller lidande. Vi har alla våra sätt, egna sätt, att ta hand om det. VI kan kalla det resurser att hantera det som känns inom oss. Fungerar inte dessa strategier går vi in i försvar mot det vi känner. Vi kanske har arbetat med våra sätt både strukturellt och konstruktivt hos en samtalskontakt. Även en del kognitiva lösningar och insikter. Men vi har inte läkt, vi har lärt oss andra och nya sätt att hantera det. Kanske sätt som inte ger samma konsekvenser?
Vad skulle hända om du läkte? När det inte finns något att hantera, förändra eller röra dig ifrån? Hur skulle det vara då? Hur skulle du leva? Hur skulle du vara när det inte finns något i dig som blir triggat? När du upplevs som behaglig och istället rund i kanterna?
Att möta det som sker, att välja att stanna med det som är, det som kommer. Låta det komma, omfamna känslan och låta den fylla sitt syfte. Sedan när den gjort det så låter vi den gå. Det kan vara svårt i början att inte regera omedvetet, utan i stället agera medvetet. Men vi arbetar med förhållningssättet att det blir lika självklart som ett andetag i vårat liv. Vi tillåter oss att känna för att läka. ”To feel is to heal”, slutligen härbärgar vi inte känslor utan de kommer och de går. Det är då vi läkt och är mästaren, inte slaven under känslan. Vi är fria från det tidigare och läkta.
Detta är ett förhållningsätt, vad du väljer att göra för att möta upp och stanna med är upp till dig. Du kanske promenerar, mediterar eller tänder ett ljus och sätter dig ner?
Väljer vi läkandet kan det vara bra att få guidning i början. Det blir som en knuff en bit in på vägen. Ibland kan det även komma upp saker som vi behöver en samtalskontakt för att lösa. Eller vi kanske behöver processa vissa delar av vårt liv för att släppa det som varit och det som hör till den delen. Är du intresserad av att börja läka det som varit? Bli friare i nuet och lättare integrera med vardagen och andra människor? Röra dig mot ditt sanna jag…